Till min farfar...
Både jag och Malin har alltid stått dig nära. Du har alltid varit frisk som en nötkärna. Alltid på språng. Jag minns speciellt när vi brukade brottas i hallen med dig när vi var små. Farmor har alltid haft astma. Man har lärt sig att leva med det. Men du, farfar, du har alltid varit frisk. Du borde alltid förbli frisk. Stark. Levande.
Men allt detta är längesen. Nu har du alzheimers. En sjukdom som drabbar dom anhöriga mest. Det har varit svårt att se dig bli sämre. Att gå från pigg i huvudet till tom i ögonen. Det är svårt att se dig sån, farfar.
Det har varit några rundor till sjukhuset. Stackars farmor gör så gott hon kan. Jag minns hur du alltid var ute på långa promenader. Det är du fortfarande ibland. En gång gick du vilse. Vi var så oroliga för dig. Vi hittade dig långt bort i en mörk skog. Jag var inte där, men jag kan tänka mig att det var en av stunderna då din blick var tom.
Jag har sett dom ögonen förr. Då min mormor var riktigt sjuk, innan hon dog. Mormor, min mulliga goa lilla mormor som alltid lagade så god mat. Som alltid lät mig låna hennes kikare när vi hälsade på. Det var så svårt att se henne tyna bort. Ett skelett. Stora tomma urholkade förvirrade ögon som förstärktes av hennes stora glasögon. Guldringarna som nästan trillade av hennes beniga fingrar.
Jag minns dom ögonen. Den tomma blicken. Förvirringen. Då hon trodde min storasyster var en ur personalen. Det tog tid innan jag fattade att hon lämnat oss. Först vid begravningen blev allt verklighet. Allt föll samman.
Farfar, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag ber om ursäkt att jag inte har hälsat på. Men det är så jobbigt att se dig tyna bort. Min starka pigga farfar.
Jag kan inte sova. Tidigare ikväll fick jag ett samtal från min mor. Du var på sjukhuset igen. Pappa var hos dig. Jag skulle ringa dom när jag slutat jobba imorgon för att se hur det var med dig. Men jag hann inte så långt. Bara några timmar efter samtalet med mamma så ringde pappa. Det var illa. Riktigt illa. Jag kunde knappt förstå vad han sa mellan tårarna. Men det är illa... Jag ska verkligen försöka få ledigt imorgon, farfar. Så jag kan hälsa på dig. Kanske en sista gång.
Det här känns så overkligt.
Jag älskar dig, farfar.
Men allt detta är längesen. Nu har du alzheimers. En sjukdom som drabbar dom anhöriga mest. Det har varit svårt att se dig bli sämre. Att gå från pigg i huvudet till tom i ögonen. Det är svårt att se dig sån, farfar.
Det har varit några rundor till sjukhuset. Stackars farmor gör så gott hon kan. Jag minns hur du alltid var ute på långa promenader. Det är du fortfarande ibland. En gång gick du vilse. Vi var så oroliga för dig. Vi hittade dig långt bort i en mörk skog. Jag var inte där, men jag kan tänka mig att det var en av stunderna då din blick var tom.
Jag har sett dom ögonen förr. Då min mormor var riktigt sjuk, innan hon dog. Mormor, min mulliga goa lilla mormor som alltid lagade så god mat. Som alltid lät mig låna hennes kikare när vi hälsade på. Det var så svårt att se henne tyna bort. Ett skelett. Stora tomma urholkade förvirrade ögon som förstärktes av hennes stora glasögon. Guldringarna som nästan trillade av hennes beniga fingrar.
Jag minns dom ögonen. Den tomma blicken. Förvirringen. Då hon trodde min storasyster var en ur personalen. Det tog tid innan jag fattade att hon lämnat oss. Först vid begravningen blev allt verklighet. Allt föll samman.
Farfar, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag ber om ursäkt att jag inte har hälsat på. Men det är så jobbigt att se dig tyna bort. Min starka pigga farfar.
Jag kan inte sova. Tidigare ikväll fick jag ett samtal från min mor. Du var på sjukhuset igen. Pappa var hos dig. Jag skulle ringa dom när jag slutat jobba imorgon för att se hur det var med dig. Men jag hann inte så långt. Bara några timmar efter samtalet med mamma så ringde pappa. Det var illa. Riktigt illa. Jag kunde knappt förstå vad han sa mellan tårarna. Men det är illa... Jag ska verkligen försöka få ledigt imorgon, farfar. Så jag kan hälsa på dig. Kanske en sista gång.
Det här känns så overkligt.
Jag älskar dig, farfar.
Kommentarer
anna
skickar världens längsta kram till dig.. Är det något så vet du vart jag finns. KRAMAR
monia ♥
hej! hittade länk till detta inlägg inne hos "patrik modellfotograf" och måste säga att du skriver väldigt fint :) beklagar sorgen efter din farfar :(
Trackback
