Min första fästing

Jag har tidigare haft två utekatter. Varav den ena hade en lång vacker päls som fästingarna ääälskade. Plockade nog runt 10 fästingar om dagen på henne. Den andra katten hade kanske 1-2 fästingar, vilket var tur för hon var inte alls lika medgörlig som min långhåriga katt.. Detta var kanske 8-9 år sen. Nu behöver jag i princip aldrig hantera fästingar. Duchess är inne katt, och på 7 år har Donna haft kanske två fästingar. Jag har inget emot att plocka fästingar på djuren, det är lätt.

Men igår fick jag min alldeles egen första fästing, på smalbenet. Detta var inte ett dugg roligt, och jag fick lite smått panik.. Vi har en kofotsliknande fästingplockare, men då fästingen högst antagligen precis käkat sig in i mitt skinn så var den för liten för att greppa med kofoten. Det gjorde faktiskt riktigt ont, det kliade som attan och var väldigt rött. Efter mycket om och men tvingade jag Henke att ta bort den med en pincett. Jag själv bangade ur hela tiden för att det gjorde ont. Henke fixade det galant, trots utan fästingerfarenhet, hehe.. Och efter ett samtal med en sköterska på jouren så blev jag lugn och kände mig väl omhädertagen och rik på information. Henke fick bort hela fästingen, och jag ska hålla utkik så det inte blossar upp igen =) Visst blev detta ett otroligt intressant inlägg? ;) Ville ändå dela med mig och skriva av mig lite, då både jag och Henke blev lite chockade över detta äckliga lilla kryp..

 
Kommentarer
Jungarå Fotografi

USch usch usch! Jag har typ fobi för fästingar!

2013-08-15 @ 00:44:15       Blogg: http://www.jfotografi.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0