Hotad av avlivning...
Igår förmiddag fick jag ett sms av ägaren till Donnas hundkompis amstaffen Attila. Attilas kullbror funkade inte längre i sitt hem, utan skulle omplaceras eller avlivas på torsdagen, alltså imorgon. Hon undrade om vi kände någon som ville ta en omplaceringshane.
Vi kom att tänka på Henkes kompis, som varit sugen på hund ett tag, men ännu inte skaffat sig någon pga ansvaret osv. Vi pratade med uppfödaren och bestämde träff idag. Jag och Henke följde med vår kompis, för att kolla på hunden.
Jag blev kär. Han var så underbart vacker, och så lugn! Ägarna hade visst nyss fått barn, och hunden hade börjat agera väldigt vaktande. Detta började bli ett stort problem då hunden bitit grannen m.m. Vår kompis tyckte dock att det var lite för mycket jobb med hunden, och att han själv inte riktigt hade den nödvändiga kunskap om rasen som krävs.
Hunden påminde mig mycket om Cool. Hans temperament och lugna ögon. Hade gärna velat ta honom själv, men Henke orkar inte med en till hund, min axel gör det lite svårt och vet inte riktigt hur hunden skulle samleva med katten...
Vår vän hade endast några timmar på sig att välja om han skulle låna hem hunden eller avlivning. Han fick säga nej, vilket innebär att han ska avlivas imorgon. Detta, och lite annat som jag reagerat på, fick det att brista för mig. Jag grät här hemma, och förbannade mig själv att det inte fanns något jag kunde göra.
Senare ringde Henke upp mig och sa att uppfödaren nog skulle ta tillbaka hunden och försöka hitta ett nytt hem åt honom. Men det kunde inte trösta mig. Tänkte på Cool som avlivades utan vår vetskap, hur det knäckte mig. Tänkte på mina gamla katter som gick samma öde till mötes. Det blev för mycket onödig död för mitt hjärta.
Försökte få mig själv att förstå att hunden faktiskt skulle klara sig, och lugna ner mig genom att ta ett bad. Känner mig fortfarande nere, men hoppas att allt ordnar sig i slutändan.
Hunden är frisk, glad och endast tre år gammal. Han förtjänar att leva...
UPDATE 2011-03-03 kl 18.30
Hunden har nu blivit avlivad... Ägarinnan hade en tid inbokad för avlivning idag, och kunde tydligen inte skjuta upp den för att ge uppfödaren en chans att ta tillbaka honom... Sjukt...
Vi kom att tänka på Henkes kompis, som varit sugen på hund ett tag, men ännu inte skaffat sig någon pga ansvaret osv. Vi pratade med uppfödaren och bestämde träff idag. Jag och Henke följde med vår kompis, för att kolla på hunden.
Jag blev kär. Han var så underbart vacker, och så lugn! Ägarna hade visst nyss fått barn, och hunden hade börjat agera väldigt vaktande. Detta började bli ett stort problem då hunden bitit grannen m.m. Vår kompis tyckte dock att det var lite för mycket jobb med hunden, och att han själv inte riktigt hade den nödvändiga kunskap om rasen som krävs.
Hunden påminde mig mycket om Cool. Hans temperament och lugna ögon. Hade gärna velat ta honom själv, men Henke orkar inte med en till hund, min axel gör det lite svårt och vet inte riktigt hur hunden skulle samleva med katten...
Vår vän hade endast några timmar på sig att välja om han skulle låna hem hunden eller avlivning. Han fick säga nej, vilket innebär att han ska avlivas imorgon. Detta, och lite annat som jag reagerat på, fick det att brista för mig. Jag grät här hemma, och förbannade mig själv att det inte fanns något jag kunde göra.
Senare ringde Henke upp mig och sa att uppfödaren nog skulle ta tillbaka hunden och försöka hitta ett nytt hem åt honom. Men det kunde inte trösta mig. Tänkte på Cool som avlivades utan vår vetskap, hur det knäckte mig. Tänkte på mina gamla katter som gick samma öde till mötes. Det blev för mycket onödig död för mitt hjärta.
Försökte få mig själv att förstå att hunden faktiskt skulle klara sig, och lugna ner mig genom att ta ett bad. Känner mig fortfarande nere, men hoppas att allt ordnar sig i slutändan.
Hunden är frisk, glad och endast tre år gammal. Han förtjänar att leva...
UPDATE 2011-03-03 kl 18.30
Hunden har nu blivit avlivad... Ägarinnan hade en tid inbokad för avlivning idag, och kunde tydligen inte skjuta upp den för att ge uppfödaren en chans att ta tillbaka honom... Sjukt...
Kommentarer
Jenny - Hugos mamma
Usch, hade ingen aning om att Cool är borta?
Han verkade ju hur go som helst.
Hoppas hunden får en bra nytt hem, blev alldeles tårögd när jag läste ditt inlägg.
Mitt hjärta väger fortfarande tungt efter min lilla katt Zorro.
Jonna
Hej.. needå.. jag ska inte glömma.. måste bara ha tid till att fixa de :P
Jenny - Hugos mamma
Nämen det är ju inte riktigt klokt, hellre att hunden hade fått leva, det är ju inte svårt att ändra en jävla tid för avlivning... eller???
Folk e fan inte riktiga, blir så arg på sånt!:(
Himla tråkigt att höra om Cool, han hade det bra hos er med sin lilla Donna.
Kommer ihåg nått kort när dom låg i badrummet tillsammans när åskan gick, så himla söta!:)
Nä...nu blir jag bara ledsen!
Trackback
