Ja, inte för att det varade så länge, men det var ändå rätt intensivt. Man hade ju hört att det kunde bli åska här i dagarna, men man var helt oförberedd. Haft skinande sol och värme hela dagen. Sen plötsligt, en stor blixt och en rejäl knall direkt efter. Gav Donna en snabb blick, och hon sprang direkt och gömde sig i badrummet.

Det var ju lagom kul att ta ut Donna efter detta... Men det var jag ju beredd på. Åskan drog vidare snabbt, men man hörde några smällar på väg bort. Och efter oväder reagerar Donna på minsta lilla ljud. Så jag väntade extra länge med kvällspromenaden, och det såg ljust ut.

Donna var jätteivrig att få komma ut. Struntade till och med i att vänta på mig. Hon slet sig nedför trapporna. Väl ute hade hon full fart framåt, och kissade nästan direkt. Detta borde jag tagit som en varning, och insåg snabbt att hennes iver snarare var hennes regn- och ovädersfilosofi. Bara ett kiss, sen får jag gå hem igen!

Jag slet med henne på en lite runda. Men det var mest en viljornas kamp. Jag borde ha förstått att jag inte kunde vinna... Efter mycket om och men gav jag upp och vi återvände hemåt. Som tur var så var hon redan ordentligt rastad under dagen, så hon klarar sig i alla fall. Tur i oturen...