Blev bara tre timmar idag... Henke och jag började båda vid sju imorse, så vi tog ut Donna tillsammans. Men jag var inte särskilt pigg på att jobba. Inte Henke heller. Det brast för mig och jag började gråta. Henke höll om mig, men var tvungen att kuta till jobbet. Torkade bort tårarna och åkte iväg jag också. Efter en timme började jag gråta igen. Försökte ringa efter någon som kunde ta mitt pass, men ringer "dolt nummer" på morgonen så svarar man inte... Nawar kom halv tio. Hon bytte av mig i kassan och sa åt mig att gå hem. Dom skulle klara sig, även om det bara var hon och Peter. Till och med Peter, som annars älskar att jäklas och skoja vart allvarlig och sa åt mig att gå hem, dom skulle lösa resten.

Så nu sitter jag här hemma och gör absolut ingenting. Det är mycket som samlats i tankarna under en ganska lång tid faktiskt, så Henke har lovat att när han kommer hem ska vi bara kramas och prata. Så vi båda får ur oss allt som stör oss i vår vardag.

Tack storasyster för din omtanke, men det som surrar i mitt huvud tar jag helst med Henke eller mina närmsta vänner. Inte heller lillasyster duger ;)